.

Jag har funderat mycket på döden på sista tiden då det finns många på sjukhuset som är dåliga.

Jag har alltid varit fundersam o nästan rädd för det. Tyckt att det varit skrämmande. Men det kanske är rätt skönt. Vi har ingen aning om vad som händer men de flesta avlidna jag har sett ser så fridfulla ut.

Annars fungerar livet.

Känner mig sliten åt tusen håll. Tusen saker jag borde prata om men inte kan. Det går inte. Nej spekulera inte. Fråga inte. Jag vill inte. Det går bra det här iaf. Ingen av er som läser vet mycket om vad jag pratar om. Känn er inte som sämre vänner eller så för det. Jag vill bara inte prata om det. Så då måste det väl respekteras.

Pratade med någon ett tag idag. och som sagt. Jag ser ju oftast glad ut så det ordnar sig .Allting ordnar sig.

Jag saknar någon. Jag saknar någon så fruktansvärt mycket så jag vill skrika ibland. Jag skulle vilja prata med någon. Bara lite. Denna någon är nog den enda personen som vetat allt om mig. Jag skulle vilja träffa denna någon. Bara för en minut och bara få berätta vad någon gav. Utan att veta det. Hur mycket det lilla lyfter upp för tillfället. Några få ord. Idioti.

Man ska inte bry sig så mkt.

Vad man ger upp.

Jag ska väl fokusera på den lilla o leva för den lilla.

Men när är man lycklig? Vad är rätt och vad är fel? Kan man bli lyckligare eller är livet grått?`

Jag skulle så gärna sitta på en sandstrand och titta på solnedgången i Goa. Lyssna på vågorna och bara vara. Förstår ni vilken lycka?

Då kan man le.

Dock ingen solnedgång där. Men lycka!!